Clarence White var en av countryns stora gitarrister under 1960-talet och 70-talets inledning. Tyvärr fick han inte leva tillräckligt länge för att få klassas som en av genrens största gitarrister. Han betraktas dock som en legend som stod med ena benet i traditionell amerikansk folkmusik och med det andra i dåtidens hippiescen. Idag är han inte känd av alla, men han fick ändå plats på tidningen Rolling Stones lista över tidernas viktigaste gitarrister. Som Bluegrassmusiker hade han ett enormt inflytande och var tongivande för att göra gitarren till ett av genrens ledande instrument.
Sent på kvällen Den 15 juli 1973 i Palmdale, Kalifornien höll Clarence tillsammans med sin bror Roland på att lasta på musikutrustning på en bil. Det var då Clarence tragiskt blev påkörd av en berusad bilförare och dog, endast 29 år gammal. Det behöver inte sägas att dödsfall är bland de svåraste händelserna vi kan vara med om i livet. Om du eller någon närstående varit med om ett dödsfall nyligen kan ni vända er till Lavendla, en begravningsbyrå som har vana att hantera alla typer av situationer som uppstår efter någons död.
Uppväxt mitt i musiken
Clarence var under sina unga år omgiven av traditionell amerikansk musik. Hans pappa spelade munspel, fiol, banjo och gitarr. Själv var Clarence något av ett musikaliskt underbarn, gitarr började han spela vid sex års ålder, innan han kunde hålla i instrumentet själv. Han gick dock snabbt över till ukulele, i väntan på att växa till sig nog för att kunna hantera gitarren.
Sin debut som som skivartist gjorde Clarence under slutet av 50-talet. Det var med ett Bluegrassband som till en början hette Country Boys men som sedermera bytte namn till Kentucky Colonels. Bandet präglades till hög utsträckning av den unge Clarence tekniska förmåga på akustisk gitarr. Inom bluegrass betraktades gitarr i första hand fram tills den här tiden som ett kompinstrument. White förändrade detta.
Karriärens höjdpunkt
Traditionell amerikansk folkmusik hade under sextiotalets första år något av en kommersiell höjdpunkt. Detta tack vare artister som bland andra Bob Dylan och Joan Baez. När Beatles slog igenom på allvar runt 1964 tog den perioden dock slut. Vid det laget skulle Clarence och hans band få allt svårare att försörja sig på den musik de spelade. Som ett svar på hur tiderna förändrades började Clarence istället jobba som session-musiker, någonting han skulle fortsätta med mellan 1966-1968. Det var också som elgitarrist Clarence skulle göra störst intryck på populärmusiken, vissa menar att han var en av de viktigaste länkarna mellan country- och rockmusiken. Hans kanske viktigaste insatser som musiker återstod dock. Det var som gitarrist i The Byrds som han skulle bidra till albumet Sweetheart of the Rodeo, en skiva vars sound ekar inom americana och alt-country fram tills idag.